Veckans gästkrönikör: Kalle Lindström "Lögnen och sanningen"

Veckans gästkrönikör / Krönika, Lögn, Sanning, Sociala medier / Permalink / 0

Sanningen kommer att kännas något obekväm, kanske inte bara för dig själv utan även för de andra i närheten. Ett annat svar kommer sakta krypandes från undermedvetandet, lögnen. Det blixtrar till i hjärnan och ansiktet fylls av en kortvarig skamsen värme. Sedan glöms det snabbt bort, i enlighet med förhoppningarna om att slippa en granskande följdfråga av din oskyldiga lilla utsaga. Lögnen behöver inte alltid vara liten, den kan vara i princip hur stor som helst, så pass oerhört enorm att ingen skulle tänka tanken att ifrågasätta den. Lögnen kan vara vit eller bedragande, men det verkar som att lögnen i alla dess former, håller på att vinna allt mer populäritet. Det har nog aldrig varit lättare att ljuga än idag.

Oxford dictionaries korade för några månader sedan ”post-truth” eller post-sanning till årets ord. Ordet syftar på när någots faktiska sanning har ansetts irrelevant och ersatts av någonting annat. Det här fenomenet skildrades väldigt tydligt under Donald Trumps presidentkampanj, där han ofta gled iväg från sanning och statistik och ibland ljög sina väljare rakt upp i ansiktet. Men inte bekom de sig av detta, det som snarare var av relevans var den överhängande känsla han lämnade kvar i varenda väljare efter att han hållit sina tal. Vi väljer att bortse från detaljerna och lita på lögnen, endast i mån om hur kraftfullt och tillitsfullt den framställs.

Det verkar som att VR-glasögon kammar hem marknadsplaceringen ”årets julklapp”. De fungerar ungefär som ett slags narnia-cyklop. Du tar på dig dem och så vipps, förflyttas du till en virtuell verklighet, en falsk sådan. Väl därinne kan du interagera med din virtuella omgivning, helt utefter vad du själv behagar. Du befinner dig bokstavligt talat i din egen virtuella bubbla. VR-glasögon är knappast något samhället är i ett större behov av, tvärtom är vi redan nu omslutna av små omfångsrika bubblor. Vi är konstant omgärdade av våra egna och andras lögner, från alla håll och kanter. I och med sociala medier och vår frenetiska användning utav dem, har vi hittat enkla sätt att ljuga både inför oss själva och inför andra. Det krävs inte mycket tid och arbete för att du ska kunna framställa en exemplarisk bild av dig själv som snygg, humoristisk och spännande. Denna bild är förhållandevis svår att ifrågasätta, det kan räcka med ett tillräckligt välslipat instagram-konto för att en person, utan vidare eftertanke blir idoliserad av många. Men trots att framkallningen av detta personporträtt kan vara problemfritt är det desto svårare att upprätthålla det. Att leva upp till de förväntningar och standards som du tycks leva efter. Vilket egentligen inte är så konstigt, det ska vara svårt att ljuga. När du ljuger måste du nämligen hålla reda på två saker samtidigt: lögnen och sanningen. Men som sagt verkar sanningen den senaste tiden ha tappat sin relevans, vi är på ett post-sanningsenligt sätt tydligen mer intresserade av den övergripande känslan. Din självbiografiska lögn kanske inte är relevant, vi skiter i lögnen i sig, så länge du förmedlar något av känsla.

Vi har många sätt att bekräfta vår personliga världsbild och minst lika många sätt att bortse från andras. Vi letar efter personliga subjektiva sanningar, både om oss själva och andra. Vi blundar gärna inför objektiva sanningar och väljer att titta rakt framåt istället för att snegla mot perspektiven. Våra sociala medier hjälper oss gladeligen att göra detta. Facebooks algoritmer är designade på det sätt att sådant relaterat till vad vi ”gillar” kommer att dyka upp i våra flöden med större frekvens, medan det vi inte aktivt ”gillar” filtreras bort. Facebook gallrar alltså perspektiven åt oss, baserat på en väldigt ofullständig analys av vad vi kan tyckas gilla. Men ändå kan det resultera i någon slags generell trångsynthet som i sin tur föder en bekräftelsekrets, vilken ekar tomt på både nyanser och kritik. I takt med att lögnen blir enklare att genomföra och mindre ifrågasatt, ökar den gradvis i frekvens och omfattning. Men jag börjar verkligen tröttna, det är väl ändå fult att ljuga. Både den berömmande sockersöta och den motsatt ovänliga tonen på sociala medier, är så genomskinlig och betydelselös, en chimär med samma transparens som en såpbubbla. Precis som en såpbubbla borde den rimligtvis efter en imponerande färd genom skyn, slutligen spricka. Jag hoppas att framtiden kommer bestå av något verkligt, någonting av substantiell betydelse som vi personligen sökt efter, och på egen hand sanningsenligt funnit.


För att lyssna på krönikan som podcast klicka här (Youtube) eller här (Soundcloud)!
Glöm inte att följa vardagskrönikören på FacebookYoutube och Twitter!

För att driva in lite pengar på hemsidan, gör jag reklam för olika företag. Genom att klicka på länkarna nedan får jag någon krona per klick, och förhoppningsvis får ni lite inspiration. Så kika gärna in någon av länkarna för att bidra till Vardagskrönikören. Självklart behöver ni inte köpa något, det räcker med att klicka på länken.

Länk till Zalando.se: Klicka här

Länk till Hotels.com: Klicka här

Länk till Xbeauty.se: Klicka här

 
 

Liknande inlägg

Till top