Veckans vardagskrönika: Fångad i en labyrint av terror – om terrorattacken på Drottninggatan

Veckans vardagskrönika / Attacken på Drottninggatan, Skräck, Terrorism / Permalink / 0

Pulsen slår fort och jag är andfådd av att springa. Samtidigt fylls min kropp av illamående och gråten sitter i halsen. Jag vänder mig om, och ser avspärrningen vid Klarabergsbron; några står med mobilkamerorna uppe, andra går snabbt därifrån, vissa springer. Beväpnade poliser kantar gatorna, helikoptrar hovrar ovanför mig och överallt ljudet av sirener. Jag vet inte vart jag är på väg; det enda jag har i tanken är att komma bort, fort, ta mig till en avskild plats. Samtidigt känner jag hur min mobil vibrerar i fickan med jämna mellanrum.

”Är du okej?!”

”Svara!”

”Hörde att det varit en attack i Stockholm, mår du bra?”

Jag darrar när jag svarar på sms:en.

”Jsg är OkeJJ!”

”MÅR Btra!”

Nu har jag tagit mig bort ifrån Centralstationen och befinner mig i ett bostadsområde jag aldrig sett tidigare. Några vuxna leder in en förskoleklass i nedervåningen av ett bostadshus; några av barnen gråter. En pappa med sin dotter går förbi mig. Han försöker behålla lugnet och förklara för sin dotter att det finns elaka människor i världen som har gjort sådana här dumma saker runt om i Europa.

Jag sätter mig ner på en bänk för att andas ut. Telefonen vibrerar igen. Det är min chef som skriver att det är en skottlossning i Fridhemsplan. Jag går in på Google Maps för att se vart jag befinner mig. Mittemellan Sergels Torg och Fridhemsplan.

”Helvete! Vart ska jag ta vägen?” tänker jag.

Jag känner mig som en råtta fångad i storstadslabyrinten där faror hotar runt varje hörn. På knuten av gatan ligger ett café; vuxna och barn har samlats och blickarna är riktade mot en påslagen tv-skärm som sänder nyheterna, då och då tittar någon oroligt ut genom fönstret för att se till att läget är okej. En polisbil kör förbi oss i hög hastighet, sirenerna skriker ut och ljuder i samklang med rädslan.

En timme tidigare stod jag på mitt jobb i Centralstationen och sålde mackor, avslappnad och på bra humör, nu flyr jag för mitt liv. Det är surrealistiskt. På samma gång som rädslan fyller varenda cell i min kropp, kan jag betrakta mig från distans och se på hela situationen som om det vore en film. Det är ett dubbelt perspektiv: en känsla av total närvaro i skräcken men också en frånvaro i det absurda jag är med om. Visserligen har jag läst om andra attentat i Europa och tänkt att det skulle kunna hända här i Sverige, men jag kunde aldrig föreställa mig det psykologiska känsloförloppet av terrorn. Illamåendet, gråten, förvirringen och skräcken.

På något sätt tar jag mig därifrån. Några minuter senare befinner jag mig på St: Eriksbron och tittar ut över räcket ned mot vattnet. Jag minns terrorattacken i London någon månad tidigare när en lastbil körde på människor på Westministerbron. Flera gånger tittar jag bakåt för att vara redo att hoppa över räcket ned i vattnet. Jag föreställer mig hur jag ska vända mig i fallet för att dyka så smärtfritt som möjligt, hur jag sedan snabbt ska simma inunder bron för att undvika kommande skottlossning, jag föreställer mig till och med hur hoppet över räcket ska se ut; om jag ska klättra över, saxa, eller hoppa som en höjdhoppare.

Men ingenting händer och jag går vidare mot Karolinska Institutet där jag ska möta upp en vän. Successivt lägger sig skräcken, jag antar att mina adrenalin- och kortisolreservoarer urholkats. När jag kommer fram sätter jag mig utmattad bredvid min vän och kedjeröker ett par cigaretter medan vi pratar om vad som hänt. Varje minut som går lägger sig som en kil mellan skräcken och varje ny tänd cigarett. Tillslut är det känslomässiga avståndet enormt och nu påbörjas istället ett mer intellektuellt bearbetande. Ett försök att förstå något ingen ska behöva bearbeta: blodspåren terrorismen lämnar kvar.

 

 

TYCKER DU OM KRÖNIKAN, KLICKA GÄRNA PÅ GILLA-KNAPPEN NEDAN OCH/ELLER GE RESPONS PÅ TEXTEN I KOMMENTARSFÄLTET!

För att driva in lite pengar på hemsidan, gör jag reklam för olika företag. Genom att klicka på länkarna nedan får jag någon krona per klick, och förhoppningsvis får ni lite inspiration. Så kika gärna in någon av länkarna för att bidra till Vardagskrönikören. Självklart behöver ni inte köpa något, det räcker med att klicka på länken.

Länk till Zalando.se: Klicka här

Länk till Hotels.com: Klicka här

Länk till Xbeauty.se: Klicka här

 
 

Liknande inlägg

Till top