Veckans Vardagskrönika: Humorn – en väg till återhämtning och bearbetning

Veckans vardagskrönika / Humor / Permalink / 1

Att ha ett sinne för humor är en del av att vara människa. Det finns inristat i vår natur lika djupt som vår förmåga att känna trötthet och hunger. Alla människor skrattar. De flesta förknippar nog humor med en oskyldig glädjereaktion, lika spontan som en gäspning, men att humorn kan ha en djupare psykologisk funktion kanske inte alla har funderat över. Humorn är nämligen också ett verktyg vi använder för att bearbeta de tyngre aspekterna av tillvaron. Att leva är samtidigt starkt förknippat med krav och ansvar; en tung börda varje individ måste axla. I denna slitsamma process fungerar humorn som en termostat som reglerar vårt sinne och skänker en distans vi behöver för att kunna återhämta oss. Den möjliggör mental vila. Samtidigt är också humorn ett språkligt verktyg vi använder oss av för att bearbeta svåra händelser och tillstånd vi upplever. Tillstånd som är för smärtsamma att sätta ord på med ett vanligt humorlöst språk. Humorn ger oss alltså en möjlighet att både återhämta oss från en kravfull vardag samt att bearbeta saker vi annars inte hade förmått att nysta i.

                      Under andra ring i gymnasiet gick jag in i väggen. Det började med att jag sackade efter i några prov och snabbt växte sig restuppgifterna till ett ohanterligt berg. Min oförmåga att hantera skolsituationen skapade stark ångest inom mig och vid en punkt slutade jag att gå till skolan. Jag sov om dagarna för att kraven och ångesten lade sig som ett tungt moln ovanför mig så fort jag var vaken. Tanken att hoppa av gymnasiet var frestande. Efter att ha kapslat in mig själv i min bubbla i ett par veckor, beslöt jag mig för att gå till skolan. Vid rökrutan utanför skolgården mötte jag en vän som visste hur jag mådde.

                      ”Jaså är du här på besök?” sa han lite skämtsamt.

                      ”Ja men det blir kortvarigt. Mina anti-deppstabletter är slut och jag insåg att jag hade en karta i skåpet.” svarade jag.

                      Vi skrattade och tände en varsin cigarett. Det kändes så befriande. Humorn gav mig den distansen jag behövde samtidigt som jag kunde prata om hur jag mådde på ett indirekt plan. Hela den dagen kunde jag betrakta min situation utifrån, det var som om humorn hade lossat det grepp ångesten hade mig i. Den veckan gick var jag skolan alla dagar och successivt började jag montera ned den skräckinjagande konstruktion mina restuppgifter utgjorde. Två månader senare var jag nästan i fas och mitt mående var mycket bättre; jag gick i skolan varje dag, jag hade bättre sömnvanor och framförallt kände jag att jag hade återfått min kontroll över situationen. Självklart var det flera orsaker som bidrog till att jag tog mig tillbaka på banan, men av dem var humorn ett viktigt verktyg jag inte hade klarat mig utan.

                      Att skratta är alltså viktigare än vad vi tror. Det är inte enbart en källa till glädje, utan också en form av vardaglig självterapi. När kraven hopar sig och det enda du vill göra är att lägga dig i en säng och dra täcket över huvudet, kan det alltså vara lägligt att zooma ut och skratta åt vilken skitig jävla situation du befinner dig i. Plötsligt kanske det visar sig att situationen inte var så jävlig trots allt. Om inte annat kan du trycka i dig en extra av de där anti-depptabletterna och känna hur det börjar rycka lite i mungiporna.

 
#1 - - Anonym:

Kalas! Calle on the Farm!

Liknande inlägg

Till top