Veckans vardagskrönika: Ett vidsträckt spektrum av nyanser

Veckans vardagskrönika / Stockholm, Vardag, solsken / Permalink / 0

Det är förundrande hur vardagens små skiftningar kan ha en så pass stor påverkan på ens mående. Små saker som lämnar intryck som håller sig kvar under hela dagen. Känslan av att för första gången använda ett nytt klädesplagg, eller känslan av att blicka ut över en nystädad lägenhet, det sträva tyget av en nytvättad handduk mot sin kropp, eller myllret av dofter som övermannar en de första vårdagarna

                      Häromdagen hade jag jobbat morgonpasset på Polarbröds pop-up-café på Centralstationen. Klockan fem hade jag varit tvungen att gå upp, och när jag klev utanför dörren möttes jag av en vägg av mörker. Under resan till jobbet, låg jag på gränsen mellan sömn och vakenhet. Flera gånger vaknade jag av att jag slog i huvudet på fönstret på tunnelbanan. Jag tillhör med andra ord inte kategorin ”morgonmänniskor”. Det tog mig tre koppar kaffe, en halvsmält kexchoklad och en barnvagn med två skrikande småbarn, för att jag skulle bli halvvaken. Men under hela arbetspasset låg en trötthet över mig som inte ville släppa taget. När jag slutade klockan tolv hade jag bara en sak i tankarna: min säng.

                      Men till skillnad från andra dagar då samma slags trötthet tvingat mig att ta en oskyldig power-nap som övergått i djupsömn och ett ångestfullt uppvaknade på kvällen åtta timmar senare, var det en av dessa vardagliga överraskningar som gav mig en våg av energi. När jag klev ut på Vasagatan möttes jag av en klarblå himmel och ett bländande solsken. Det var som om någon tryckte på en knapp inom mig, för plötsligt kände jag mig piggare än någonsin. Allting omkring mig fick ett annat skimmer; taxibilarna som stod tätt parkerade nästan glittrade, den gråa asfalten fick en guldaktig ton och det gröna koppartaket på S.ta Clara kyrka reflekterade ljuset till den grad att den gröna nyansen övergick i vitt. Och den bitande kylan jag möttes av på morgonen några timmar tidigare, kändes i solskenet som tio plusgrader, trots att temperaturen var densamma. De passerande främlingarna såg lika upprymda ut som jag. Deras ansikten utstrålade välmående. Det var en fascinerande kontrast med tanke på den stress och trötthet som annars alltid låg som ett tjockt täcke över centralstationen.

                      Som vanligt hade jag fyllt dagen med ett antal fiktiva ”måsten”; jag var tvungen att boka en tvättid, laga en middag, skriva en kompensationsuppgift för ett missat seminarium och gärna läsa några kapitel ur en påbörjad bok. Vardagensschemat var fullproppat och jag hade ingen tid att stå på Vasagatan och njuta av solskenet. Men jag var uppslukad. Jag klev ur mitt hamsterhjul och satte mig vid fontänen utanför huvudentrén. Överallt stannade människor upp, blundade och lät sig värmas av solen. Det rådde en slags kollektiv harmoni. Det var underbart.

                      Efter en kvart i solen begav jag mig hemåt och kände mig mer balanserad än jag varit på länge. På tunnelbanan kom jag att tänka på hur trött jag hade känt mig strax innan jag slutat arbetspasset. Det var svårt att föreställa sig, trots att det bara förflutit 45 minuter. Solskenet hade lagt sig som en kil mellan förmiddagen och eftermiddagen och slitit isär dagen i två delar. Att en så enkel och naturlig sak som att himlen spruckit upp kunde få min sinnesstämning att göra en helomvändning på bara ett ögonblick, var fascinerande.

                      Tunnelbanan rasslade till när den kom ut på Skanstullsbron. Nedanför låg Hammarby Sjöstad som ett sagolandskap; det klarblå vattnet glittrade, människor satt på kajkanterna och lapade solsken, båtarna låg som ett pärlhalsband längs med kajen, och de brunorangea husfasaderna ramade in utsikten.

                      ”Vardagen är bannemej ett norrsken.” tänkte jag. ”Ett vidsträckt spektrum av nyanser.”

                      Jag insåg hur klyschigt det lät och skrattade till.

                      ”Det kanske räcker med ’vackert’” slog jag fast och fortsatta att njuta av värmen. 

 

För att lyssna på krönikan som podcast klicka här (Youtube) eller här (Soundcloud)!
Glöm inte att följa vardagskrönikören på FacebookYoutube och Twitter!

För att driva in lite pengar på hemsidan, gör jag reklam för olika företag. Genom att klicka på länkarna nedan får jag någon krona per klick, och förhoppningsvis får ni lite inspiration. Så kika gärna in någon av länkarna för att bidra till Vardagskrönikören. Självklart behöver ni inte köpa något, det räcker med att klicka på länken.

Länk till Zalando.se: Klicka här

Länk till Hotels.com: Klicka här

Länk till Xbeauty.se: Klicka här

 
 

Liknande inlägg

Till top