Veckans vardagskrönika: Äcklet - en frihetsmanifestation

Veckans vardagskrönika / Destruktiv, Soffpotatis, vardagskrönika, Äckel / Permalink / 0

Att känna sig äcklig kan vara underbart. Jag tror att endast ett fåtal skulle erkänna det om de fick frågan, men majoriteten av oss, njuter nog i hemlighet av dessa stunder av äckel. Det gör i alla fall jag!

                             Jag hade en av dessa äckeldagar under jullovet. Det var två dagar innan julafton och jag låg hemma själv i min lägenhet i Årsta. Studierna hade jag pausat, nästa arbetspass var inte förrän en vecka senare och julklapparna var redan inhandlade. Jag var helt ensam och hade ingenting att göra. Alarmet var avstängt och jag hade inte vaknat förrän vid halv ett.

                             På väg till köket möttes jag av Stockholms största bergskedja med två toppar som utgjordes av disk- och tvätthögen. Mellan topparna sträckte sig ett pärlhalsband med mindre kullar av räkningar, någon bok, en tom kartong och en använd strumpa.

                             Ur kylskåpet tog jag fram en doggiebag med gårdagens gyrostallrik.

                             ”Ska jag värma det i mikron?” tänkte jag. ”Äsch, det får vara.” Latheten låg som ett varmt klibbigt täcke över mitt medvetande.

                             När jag gick in i vardagsrummet såg jag en öppnad Alladin-ask på soffan; det översta lagret var uppätet bortsett från ett par praliner med mörk choklad jag avskydde.

                             ”Yes!” tänkte jag när jag såg asken. Jag satt mig ner i soffan och la gyrostallriken åt sidan. Sakta drog jag bort plasten som skilde de båda lagren åt och när jag såg det orörda chokladlandskapet därunder kände jag ett välbehag fylla kroppen. Snabbt tryckte jag in tre praliner i munnen och lät chokladen smälta på tungan.

                             ”Mmm!” utbrast jag och förvånades över hur jag kunde må så bra av några praliner.

                             Så fick jag syn på gyrostallriken och kände på nytt sugets kraft skölja över mig. I samma hastighet jag tryckt in chokladpralinerna, åt jag upp gyrostallriken. En halvminut senare var portionen uppäten. Grillkryddan och smaken från såsen fyllde hela munnen och jag lade märke till en svag underton av choklad.

                             Plötsligt föreställde jag mig hur min flickväns familj skulle reagera ifall de fick syn på mig. Jag skrattade till av tanken. Det var otänkbart, jag hade aldrig kunnat se dem i ögonen igen. Samtidigt föreställde jag mig hur också de hade sina äckelstunder. Hur de frossade i en påse chips en dag efter jobbet, hur de njöt av känslan att ha tryckt i sig en pizzaslice för mycket eller hur skönt de tyckte det var att kolla på någon meningslös serie istället för att ta hand om disken.

                             ”Att få känna sig äcklig, är fan en frihetsmanifestation!” tänkte jag. ”Hela tiden ska vi vara så jäkla anständiga; effektiva på jobbet, sociala i skolan, uppklädda på bjudningar osv. Det är inte konstigt att vi njuter så mycket av att få vara lite självdestruktiva emellanåt.”

                             Jag såg ner på min t-shirt och lade märke till två svettringar under armarna. Stoltheten fyllde mig!

                             ”Jag står på barrikaderna och hytter med nävarna. Jag låter mig inte fjättras av anständighetens bojor. Likt revolutionären som viftar med sin röda flagga, viftar jag med min svettfläckade t-shirt.” tänkte jag och skrattade till.

                              På Tv gick ett avsnitt av Paradise Hotel. Perfekt! Ett par bekräftelsekåta tonåringar vars största intresse är att supa och ligga; det är pricken över i:et, själväcklets klimax! Jag lutade mig bakåt i soffan och njöt.

                             ”Helvete!” utbrast jag tio minuter in i avsnittet. ”Jag ska ju fika med en kompis.” Klockan var kvart i två och vi skulle mötas kvart över. Jag kastade mig in i duschen och när jag kom ut igen, satt anständighetens bojor, på nytt, hårt åtstramade runt både armar och ben. Kedjornas rassel fyllde omgivningen när jag begav mig mot caféet. 


För att lyssna på krönikan som podcast klicka här (Youtube) eller här (Soundcloud)!
Glöm inte att följa vardagskrönikören på FacebookYoutube och Twitter!

För att driva in lite pengar på hemsidan, gör jag reklam för olika företag. Genom att klicka på länkarna nedan får jag någon krona per klick, och förhoppningsvis får ni lite inspiration. Så kika gärna in någon av länkarna för att bidra till Vardagskrönikören. Självklart behöver ni inte köpa något, det räcker med att klicka på länken.

Länk till Zalando.se: Klicka här

Länk till Hotels.com: Klicka här

Länk till Xbeauty.se: Klicka här

 
 

                             

Liknande inlägg

Till top