Veckans vardagskrönika: Glimt av en förbjuden värld

Veckans vardagskrönika / Humor, Lång, vardagskrönika / Permalink / 0

”Jätte”, ”Gigant”, ”Långskånk”, ”Storvuxen” – kärt barn har många namn. Redan på högstadiet var jag längst i hela skolan. Jag var en vandrande stolpe andra elever använde som hållpunkt för att hitta varandra. Jag föreställer mig hur man ringde varandra när man skulle träffas.

                             ”Tjena, var är du?”

                             ”På skolgården, vid jätten. Ser du mig?”

                             ”Jaha, där. Nu ser jag dig.”

                             Sedan dess har jag fått uppleva allt vad det innebär att vara lång; nekad att åka Kvasten på Gröna Lund, beskylld för att täcka synen på konserter, lätt hjärnskadad av alla smällar med ledstängerna på tunnelbanan och hopplösa shoppingrundor på jakt efter passande kläder. Med tiden har jag implementerat bilden av att vara lång i min självuppfattning. På samma sätt som någon ser sig som en sprallig eller stresstålig person, ser jag mig som en lång person. Men för ett tag sedan var jag med om en händelse som omkullkastade hela min självbild.

                             Det var en vanlig dag på jobbet; jag stod i kassan på Polarbröds café i T-centralen och hade jobbat halva passet. Jag höll på att fylla kaffemaskinen när jag såg en skepnad dyka upp i ögonvrån. Jag lyfte blicken och där framför mig, stod den längsta person jag någonsin sett.

                             ”Hej. Jag skulle vilja ha en ostfralla och en päronjuice.” sa han.

                             Det tog någon sekund innan jag kunde svara.

                             ”Eh, visst. Det fixar jag.” lyckades jag få fram.

                             Att stöta på någon längre person än mig själv, var en ytterst ovanlig upplevelse och varje gång fick jag känslan av att vara på ett zoo. Med stora ögon betraktade jag kunden framför mig. Jag var bara tvungen att fråga.

                             ”Du är längre än mig du. Hur lång är du?” frågade jag medan jag packade ner frallan och juicen i en påse.

                             Han tittade på mig med trötta ögon. Jag kunde nästan höra hur han tänkte ”Inte nu igen.” Han liknade lite det apatiska djuret på zoot som tröttnat på att bli pekad på och tillslut lagt sig i buren orörlig.

                             ”2.15 meter” svarade han.

                             ”Det var inte illa.” Jag petade på djuret som fortsatte att vägra röra på sig.

                             Han drog ut kortet ur kortläsaren, tog påsen och gick utan att svara. Det var i det ögonblicket marken rämnade för mig. Hela min identitet som lång krossades och plötsligt kände jag mig kort! Jag hade förskjutits från att vara personen som suckade när pensionärer och lågstadiebarn frågade om min längd, till att själv vara den som ogenerat frågade. Det var som om en tidigare låst dörr öppnades och blottade ett outforskat landskap. Jag tänkte att det måste vara så blinda kände när de fick tillbaka synen.

                             ”Hallå!”

                             Jag ryckte till. Framför mig stod en äldre kvinna med en renklämma i handen.

                             ”Vad kostar den här?” frågade hon.

                             ”25 kronor.” svarade jag i ett nyvaket tillstånd.

                             ”Då tar jag två stycken. Är du över två meter?”

                             Lika snabbt som marken rämnat för mig, slungades jag tillbaka in i den långa mannens panorama. Upplevelsen att vara kort var endast en lustgaskick – några få sekunders inblick i en förbjuden värld. Jag var tillbaka på zoot och kände den kalla beläggningen i min bur och hörde frågan ”Hur lång är du?” eka mot de trånga väggarna. Det fanns inget annat att göra än att lägga sig apatisk på golvet igen och blicka ut över upprymda besökarnas pekande gester.


För att lyssna på krönikan som podcast klicka här (Youtube) eller här (Soundcloud)!
Glöm inte att följa vardagskrönikören på FacebookYoutube och Twitter!

För att driva in lite pengar på hemsidan, gör jag reklam för olika företag. Genom att klicka på länkarna nedan får jag någon krona per klick, och förhoppningsvis får ni lite inspiration. Så kika gärna in någon av länkarna för att bidra till Vardagskrönikören. Självklart behöver ni inte köpa något, det räcker med att klicka på länken.

Länk till Zalando.se: Klicka här

Länk till Hotels.com: Klicka här

Länk till Xbeauty.se: Klicka här

 
 

                             

Liknande inlägg

Till top