Veckans gästkrönikör: Richard Olofsson "Lagen om alltings jävlighet"

Veckans gästkrönika / Permalink / 0

Så här års när solen börjar bli ett minne blott och kylan obönhörligt smyger sig på invaggas man i en sorts allmängiltigt elände. Helt plötsligt måste man byta däck på biljäveln, skrapa rutor, lista ut varför elementen inte fungerar och leva med konstant ångest över att frysa arslet av sig när bussen oundvikligen blir sen. Tågresorna tar plötsligt en timme längre, och det börjar talas om brist på vitamin D. När man någon gång i Januari sakta inser att inte ens halva eländet är förbi så börjar den svenska bitterheten kollektivt att sänka sig över samhället. Det är svårt att inte svepas med.

Få saker fångar den bittra svenska mentaliteten så bra som lagen om alltings jävlighet, även känd som Murphys första lag. Edward Murphy har nog aldrig upplevt en svensk vinter, men var en istället amerikansk raketingenjör på 1940-talet. I fiktiva poäng på ”Eländighetsskalan” så är nog det obehag Murphy fick brottas med dagligen relativt nära det elände vi står ut med varje år. Efter åratal av kroniska misslyckanden av tekniska konstruktioner myntade Murphy begreppet:

”Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa leder till en katastrof, kommer någon att göra på det sättet.”

Vissa väljer att betrakta Murphy som en pessimist, men orden vittnar faktiskt om en stoicism som borde bli vanligare i samhällets alla instanser. Idag, över 70 år senare, används faktiskt lagen som riktlinje på landets ingenjörsutbildningar och har gett upphov till olika koncept så som ”defensiv design”. Det talas ofta om att göra någonting idiotsäkert, det ska vara omöjligt att göra fel, även för en idiot. Detta tangerar vid ytterligare ett begrepp myntat av Murphy, känt som Murphys andra lag:

”Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall”.

Det spelar alltså ingen roll hur noggrant du smorde in cykellåset dagen innan, det kommer att ha hunnit frysa fast lagom tills du ska låsa upp det ändå. En bultjävel till bildäcken kommer onekligen att försvinna under bytet och naturen skiter fullständigt i om bussen är sen, det kommer att vara lika kallt oavsett. Mellan raderna fångar Murphys två lagar essensen av den svenska bitterheten. Det är lika bra att sluta drömma för det kommer att gå åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, hamnar man på något vis, likt förbannat i Hudiksvall.

 

Liknande inlägg

Till top