Veckans vardagskrönika: Drömmen om VM

Veckans vardagskrönika / Permalink / 0

Måndag. I vanliga fall, skulle det här bara ha varit en tråkig och trög första dag på veckan – en meningslös men oundviklig etapp mot något bättre. Men den här måndagen är något helt annat. Det är dagen då slutstriden om VM kommer att äga rum, när Sverige kommer att kriga mot Italien.

                      Adrenalinhalten i blodet har fortfarande inte hunnit jämna ut sig efter matchen i fredags. Efter att inte ha blivit insläppta på O´learys, hade vi fått springa längs med Sveavägen bort mot Retro för att även där inse att det var för fullt. Runt hörnet låg som tur var en dart-pub som visade matchen. Andfådda hade vi satt oss längst bak i baren med varsin öl. Vi var förväntansfulla men samtidigt försiktiga med att låta tanken göra för många hopp framåt i tiden. Det var ju ändå Italien vi mötte på Friends. Och även om det skulle kännas surt att återigen falla på målsnöret och missa VM, var Sveriges väg till Play-off en lätt tröst. För vilken jäkla insats! Vi trycker dit 2-1 mot Frankrike i sista minuten, vi kör ångvält över Luxemburg och sen skickar vi hem Arjen Robben och hans Holland med färdtjänst.

                      Ölen fortsatte att stilla den allt ökande nervositeten ju längre matchen led. Bara vi kunde hålla nollan! Men så plötsligt, i 61:a minuten vallade Jakob Johansson in bollen i mål. Glädjeexplosionen i baren fick fanszonen på Allsång På Skansen under en Ulrik Munther-konsert, att framstå som de tysta läsrummen på Stadsbiblioteket. Och när domaren blåste av matchen efter fem långsamma minuter, kände jag att det här faktiskt kunde gå hela vägen, på riktigt!

                      Och nu är det bara ett par timmar kvar innan allting avgörs. Ska vinsten hemma på Friends bara innebära ett tomt drömmeri som sedan krossas hänsynslöst eller ska drömmen om VM bli verklighet? Det är ingen idé att drömma, man blir bara besviken ifall det går åt helvete, kanske vissa tänker. Det är bättre att vara lätt pessimistiska och bli positivt överraskade. Men jag kan inte låta bli att drömma. Bilden av den blågula massan som fyller gator och torg i Moskva är glasklar.

                      Jag ser framför mig hur det på en av kupolerna på Vasilijkatedralen i Moskva hänger en stor flagga. Nedanför står två poliser och tittar upp, medan en tredje polisman klättrar uppför en stege som står lutad mot tegelfasaden.

                      ”Inte igen…jävla svenskar! Vi jobbar för polisen, inte för någon städfirma.”

                      Den andra polisen skakar på huvudet.

                      ”Jag förstår att de är glada. Det de gjorde i Milano var otroligt. Men måste de hålla på och hänga upp flaggor i katedralen?”.

                      En halvmåne av turister har samlats intill och kamerorna smattrar hånfullt medan polismannen knyter loss flaggan.

                      ”Vad fan står det?” frågar den ena polisen efter att de lyckats få ner flaggan.

                      ”Ingen aning, jag kan inte svenska.”

                      Med versaler har någon skrivit:

                      ’SKULLE GÅTT TILL SPECSAVERS!’ //BUFFON

                      ”Ja, ja, det är väl en tröst att vi slipper möta dem i gruppspelet.” muttrar de medan de går bort mot polisbilen.

                      Några kvarter bort har gatan mot Luzjniki-stadion stängts av för all biltrafik. Där vandrar nu tiotusentals svenska supportrar mot sin första match i VM. Några i främre ledet stämmer upp i Markoolios låt ”Mera mål” och det tar inte lång tid innan hela den blågula massa skanderar:

                      ”Vi vill ha mål, mål, mål, mera mål, och mål det kommer det att bli!
Vi vill ha mål, mål, mål, flera mål, se upp nu attackerar vi!”

 

                     

                     

                      

Liknande inlägg

Till top