Veckans gästkrönikör: Anni Svensson "Att ge eller inte ge"

Veckans gästkrönika / Anni svensson / Permalink / 0
Jag känner en man som heter Nicolaj. Det gör nog du också. Eller i alla fall en man, eller en kvinna som är som Nicolaj. En tiggare.
 
En del ser Nicolaj, säger hej och lägger ibland en slant i hans bruna, skrynkliga pappersmugg. Andra vänder bort blicken, går snabbt förbi. Nästan som om han inte fanns.
 
Varje dag sitter Nicolaj på marken, på en bit kartong och en brunrutig pläd utanför en butik i närheten av där jag bor. Alla årets dagar. När vi andra sätter oss vid middagsbordet, kanske tar ett varmt bad eller kryper upp i soffan med tända ljus sitter Nicolaj kvar utanför butiken som stänger klockan tio på kvällen, alla dagar i veckan. Vi äter kanske snacks, dricker gott och somnar i en varm säng. Vad Nicolaj gör efter sina tolvtimmarspass har jag ännu inte frågat.
 
Vad är det som gör att några säger hej, ger en slant och vad är det som gör att andra inte vill se? Det här funderar jag en hel del på varje gång jag möter Nicolaj och förundras över hur det blivit så här. Det finns uppgifter om ligor och människor som skor sig på dessa människors utsatthet. Javisst, säkert är det så, men människan som sitter på marken mitt framför oss, är det inte en människa som behöver hjälp oavsett hur han eller hon hamnat där? Kan det vara så att han, eller hon påminner oss om något vi inte vill bli påminda om. Då borde vi kanske ställa oss frågan – varför? 
 
Han eller hon som sitter där på gatan har alltid ett namn, kanske familj. Oavsett så är det en människa. Och jag tänker att det måste vara svårt, outsägligt svårt och den sista utvägen för de som sitter där på knä med utsträckt hand. Ibland pratar jag med dessa människor (Google translate är ett utmärkt verktyg), frågar vad de heter, försöker hjälpa till på de enda sätt jag kan, genom att prata och skänka en mindre slant, frukt eller mat som jag kan avvara. Varför ska vi inte hjälpa en människa i nöd om vi kan och har möjlighet? Oavsett hur det egentligen är med de där ligorna då som det pratas om. Ja, kanske hamnar en del i fel ficka, och det är något som behöver lösas, men människorna som sitter på gatan behöver akut hjälp. Nu.
 
Det kommer ta tid att förändra levnadsvillkoren för hundratusentals fattiga människor. Många av oss i det här landet har det bättre än miljontals människor på den här planeten. Det ger flera av oss möjlighet att hjälpa en annan människa som befinner sig på absoluta botten.
 
Åter till frågan - att ge eller inte ge? Nicolaj sitter på sin kartong även idag. Om du inte vill ge honom en slant, se honom i ögonen och ge honom åtminstone ett ”hej” och visa att du ser honom. Det kostar inget och för den du ger kommer dagen troligen att te sig lite mindre mörk.
 
Jag tror något sker i hjärteroten hos oss människor när vi ger något utan tanke på egen vinning. Det är inget vi kan ta på, inget som kan ses, men det känns och det växer ju mer vi ger. Kanske kan vara värt att prova?
 
 
 
Vill du läsa mer av vad Anni Svensson har skrivit ska du kika in hennes blogg Annisvensson.com.
 

Liknande inlägg

Till top