Tävlingsbidrag: Annah Oj "Livet i cirkel"

Övriga bidrag / Året som gått / Permalink / 0

Jag ser året som en cirkel. En cirkel som sluts för att sedan upprepas. Nu, när året går mot sitt slut, summerar jag min personliga utveckling. Jag är lika trött, lika lättirriterad, har inte hittat min inre zen. Jag äter fortfarande för mycket skräpmat och för mycket godis, jag är inte snabbare i löpspåret. Dessutom, just nu är underlaget för halt, luften för kall, kvällen för mörk. Löparskorna står i förrådet. Men det kommer ett nytt år. Som alltid, med löften och nya chanser. Det är inte lögn, det är hopp.

Så många dagar som passerat, så många dagar jag inte minns. Men jag minns att året behandlat oss väl. Ingen död, inga olyckor eller förödande sjukdomsbesked, inga krig att fly ifrån, inga brott eller övergrepp. Bara vanliga, trista vardagar som jag har insikt i att uppskatta, för jag vet att när livet slår hårt och drabbar oss önskar man sig inget hellre än vanliga, trista vardagar.

Under året blev jag ett med min passion, det kreativa skrivandet. Vi har älskat varandra, vi har avskytt varandra. Vi har varit ovänner och trott att vi aldrig mer skulle se åt varandra igen, för att en kvart senare åter snegla åt varandra och förlåta oss för våra svagheter. Refuseringar samlar jag tvångsmässigt på, under året har det blivit 27 stycken. De lär mig ödmjukt att inte ta något för givet. Varje enskild refusering frågar mig om jag har vad som krävs att fortsätta.  

Det här var också året då jag med min familj flyttade in i huset vi låtit bygga sedan i somras och därmed uppnått än mer vuxenpoäng. Mitt i livets cirkel befinner jag mig. Jag är mamma, jag är hustru, jag är dotter och syster. Jag vill tro att jag är författare och önskar mig det mest av allt av det nya, kommande året.

Solen är också en cirkel, en glödande cirkel, men jag följer inte alltid hennes rytm. Om vintern är solen trött och skygg precis som jag, men ändå går jag upp före henne om vintermorgonen. Först i slutet på mars, runt min födelsedag, går vi upp samtidigt. Sedan under de sena vårmånader och om sommaren går jag upp före henne. Men om sommarkvällarna vinner hon över mig och jag går till sängs med rullgardinen nerdragen.

Ytterligare ett år har lagts på hög, 32 stycken har de blivit. I spegeln räknar jag årsringarna i ansiktet. Jodå, lite äldre har jag blivit, sådant syns nu.

Jag kisar mot en blek vintersol och hoppas hon följer med in på det nya året och återigen tinar både mig och den karga marken under mina kängor. Jag vill tro att solen kommer brinna för evigt. Men precis som med allt annat varar inget för evigt. Jag tänker med fasa på om solen slocknar, precis som stjärnor gör, och undrar hur många år vi har kvar. Hur kallt blir det då? Lika kallt som i rymden med sina 270 minusgrader, antar jag. Hur länge klarar jordens kärna att motverka temperatursänkningen? Hur mörkt skulle det bli? Räcker syret?

Min dotter kastar upp ett fång snö i luften, skrattar och ruskar på huvudet, ”Mamma titta!”, säger hon. Jag ser och jag ler. Hon fyllde två år för nio månader sedan. Vi går in i värmen och firar in det nya året. Solen lovar att inte slockna och jag ser fram emot ett nytt år med vanliga, trista vardagar, kanske en och annan solglimt i samband med de ovanliga dagar jag kommer minnas.  

 
 

Liknande inlägg

Till top