Tävlingsbidrag: Sarah Larsson "En annan värld"

Övriga bidrag / Året som gått / Permalink / 0

Alla har vi något som är heligt. Något som får hjärtat att klappa lite extra. Något som vi aldrig riktigt har kunnat släppa. Något som vi aldrig kommer att sluta älska. Jag hittade mitt när jag var elva. Det var då jag upptäckte berättelsen om Harry Potter. Världen som jag kunde gömma mig i när jag inte orkade stanna i min egen. Böckerna som fick mig att inse att det enda jag vill göra med mitt liv är att skriva. Karaktärerna som blev till vänner och familjemedlemmar och som jag har gråtit och skrattat med, sida efter sida.

Jag kommer fortfarande ihåg känslan. Fyrverkerierna som lyste upp den mörka himlen ovanför våra huvuden, glädjen som spred sig likt kolsyra i kroppen och kylan som trängde sig in under jackan där vi stod på takterrassen och skålade in det nya året, många mil hemifrån. Jag började mitt 2017 i London. Långt bort från vardagens alla måsten, omgiven av skyskrapor, lyftkranar och människor jag aldrig hade träffat, fick jag inleda ett nytt kapitel på sättet jag alltid hade önskat.

Det bor en äventyrare i mig. Hon får trängas med studenten, skribenten och den ibland framträdande rutinmänniskan, men hon finns där. Under 2017 gjorde hon sig påmind flera gånger om. När jag stod och jublade tillsammans med främlingar på den där takterrassen hade jag fortfarande ingen aning om vad året skulle föra med sig, eller hur många gånger det faktiskt skulle föra mig med sig någon annanstans. Jag hade ingen aning om att jag tre månader senare skulle vara tillbaka igen. Inte just där, inte på platsen där berättelsen tog sin början, men i samma stad, på samma gator och med en upprymdhet i kroppen som ingenting i världen kunde stilla.

Medan min första resa till London var en nystart utgjorde min andra en väg tillbaka till någonting gammalt och välbekant. Jag åkte dit för att besöka Warner Bros Studios, och där och då hittade jag hem. Jag fick besöka platsen där berättelsen om Harry Potter blev till film och jag var alla saker samtidigt. 11-åringen som blev fullständigt förälskad. 14-åringen som inte kunde lägga bort böckerna. 15-åringen som läste dem hundra gånger om. 17-åringen som köade i timmar när den sista boken kom och 17-åringen som grät hejdlöst i flera dagar när boken var utläst. 26-åringen som fortfarande älskade dem lika mycket nu, sexton år senare. 

För mig handlar livet om att resa. Om att upptäcka och skapa minnen, oavsett om det sker på en plats långt hemifrån eller i böckerna jag håller i handen. Under 2017 fick jag göra just det. Inte bara London, utan Grekland och Kroatien också. Fantastiska platser som dyker upp på insidan av mina ögonlock varje gång jag blundar. Platser som jag alltid kommer att bära med mig och som jag redan längtar efter att få komma tillbaka till.

Någonstans inuti mig finns en längtan. Det är en längtan som aldrig kommer att försvinna, som aldrig kan dämpas oavsett hur många gånger jag sätter mig på ett flygplan för att åka någon annanstans. Äventyraren i mig är tydlig. Hon vill känna sand mellan tårna och solen mot huden, se solnedgångar över havet och höra vågorna rulla in mot stranden, försvinna i storstadsmyllret och gå längs med gator som tusentals människor har gått på före henne. Hon vill leva, kasta sig ut och utforska världen, för ibland, ibland är den där världen en helt annan, och den kan vara fullkomligt magisk.

 

 

Liknande inlägg

Till top