Tävlingsbidrag: Stefan Lindskog "Stunder med familjen"

Övriga bidrag / Året som gått / Permalink / 0

Vi besökte yngste sonen i våras, hans passion för båtar har resulterat i köp av en liten båt. Eftersom min fru inte är överdrivet förtjust i saltstänk och gungande farkoster krävdes en viss övertalning (fyra dagar) att på denna båtutflykt i sakta mak tuffa fram i lugna vatten. Vi kom tyvärr inte utanför hamnen på grund av motorhaveri. Besviken på att bli snuvad på utebliven utflykt fick vi ro tillbaka igen. Min hustru jublade tyst inom sig. Då dök en vän upp till sonen som erbjöd sig att låna ut sin båt. Dagen är räddad, tänkte jag. Efter 25 minuter ombord på en ribbåt i 20 knop, studsande och sittande på stolar, lika mjuka som en fakirs spikmatta, var vi ömma i våra sittdynor och genomblöta av återupprepande vattenkaskader under den ”lugna” båtturen. Jag tror inte att min fru under de kommande 20 åren följer med på någon mer lugn båtutflykt.

Vi hade besök av våra barnbarn i somras och skulle vara ensamma med dem på kvällen vilket vi såg framemot. Dock, när det kommer till att läsa godnattsaga kan det uppstå vissa smärre problem. Jag började läsa en saga som beräknades ta cirka 15 minuter, sedan skulle de vara i John Blunds händer, var min tanke. Efter 1 1/2 timme hade jag legat sönder mina glasögon, varit nära att somna, samt sluddrat igenom de två sista kapitlen så att barnbarnen undrade vad som sades, gav jag upp. Jag gick upp till min hustru och deklamerade att jag kan inte mer, du får ta över, de somnar inte. Precis då kom föräldrarna hem och på fem minuter somnade de. Nästa gång sätter jag på en ljudbok.

Ibland kan små händelser får stora konsekvenser. Exempelvis som när jag plötsligt fick impulsen under en promenad testa hur snabbt jag kunde springa mot en skylt som mätte hastigheten på vägen digitalt. Jag gjorde en rivstart och sprang för allt vad tyget höll. Jag kom i alla fall upp, i mitt tycke, till fantastiska 22 km/h. Jag har fortfarande efter två månader svårigheter att stödja mig på ena benet. Inför nästa gång har jag lovat mig själv att värma upp innan.

Vi köpte en ställbar säng för några månader sedan. Jag justerade sängen till en bekväm position med fjärrkontrollen innan läggdags. Vaknade med ett ryck mitt i natten, jag for upp och ner som värsta uppskjutet på Liseberg, insåg att frugan hade lagt sin arm på fjärrkontrollen och den hade fått ett eget liv.

Vi var på besök hos den äldste sonens arbetsplats i höstas på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Medan jag väntade på sonen iakttog jag en hel del människor i olika åldrar som gick igenom entrén där jag satt. Många hade svårt att ta sig fram och var beroende av hjälpmedel. Resultatet av denna betraktelse ledde till en skräckfylld insikt att börja uppgradera min fysiska träning illa kvickt, men dock inte genom att mäta min fart mot digitala hastighetsskyltar. Men kanske träna på gym sju dagar i veckan med start nästa år... närmaste 20 åren på en båttur igen.

 

Liknande inlägg

Till top